Kära veckobrevläsare!

Som en födelsedagspresent fick jag en fjällvecka av en mycket god vän.
För två veckor hade jag förmånen att “öppna gåvan” och vara ute på fjället.
Jag skriver ”vara”, eftersom vi ”var” mera än ”vandrade”…
Vid Langevannet på Jotunheimen (Jättarnas hem) satte vi upp tältet.
Där stannade vi fyra dygn.
Kyliga nätter, varma dagar…
Helt magiskt…
Följande omskrivning på Tomas Tranströmers dikt ”Romanska bågar” är ett tafatt försök att söka beskriva det obeskrivliga:

Oändligt oändliga massiva massiv…
Ute på det ensliga fjällets andrum
anade pilgrimsvandrarna varandra i morgondisets tystnad…
Fjällmassiv efter fjällmassiv öppnade sig bakom varandra utan överblick…
En korp flög kraxande i cirklar…
Den klara bäcken utan bismak omslöt mig målmedvetet
och porlade lekfullt in i varje cell:
”Skäms inte för att du människa!
Var stolt!
Inom dig öppnar sig massiv efter massiv..
Du når aldrig fram och det är precis som det skall…”
Jag bländades av det glittrande solljuset
och stapplade vidare med min pilgrimsstav
under Abrahams stjärnhimmel
in i den ensamma dalen tillsammans med
Davids herdepsalmer och Dag Hammarskjölds ”Vägmärken”
och inuti oss alla öppnade sig massiv efter massiv oändligt…

Jag hoppas att Tomas leende kan välsigna denna parafras från sin himmel…

Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill.

X