Jag hade förmånen att vara retreatledare under förra veckan på klostret på Kumlaanstalten.
Åtta män, varav sju hade livstidsstraff, möttes från olika anstalter.
Vi var tillsammans i tystnad, reflektion, bön och samtal.
Jag bar med mig ett citat från Ignatius av Loyola som kom att genomsyra hela veckan:
”Gud omfamnar oss genom verkligheten”.
Den ignatianska spiritualiteten inbjuder oss att omfamnas av verkligheten och att omfamna verkligheten, också om den stundtals är hård och motbjudande.
Tillsammans med mig sitter männen som bekänt sina brott och sökt inse konsekvenserna.
Som gör vad de kan för att sona sina handlingar och söker att försona sig med vad som skett.
Vi talade om att ”virka samman” de verkligheter vi mött och möter i livet med hjälp av de två virknålarna bön och handlande till det ”shalom” som Gud avsett.
När Gud skapat människan enligt första mosebokens första kapitel avslutas sjätte dagen med att ”Gud såg att allt han gjort var mycket gott…”
I tredje kapitlet vågar inte människan längre möta Guds blick, eftersom hon genom sitt handlande skammat sig själv bort från ljuset och relationen med Gud och varandra.
I fjärde kapitlet ställer Gud frågan: ”Varför är du vred och varför sänker du blicken?”
Möjligheten finns att inte låta vreden styra och att våga höja blicken.
”Skall väl jag ta hand om min broder?” blir dock svaret från Kain…
Ansiktet höjs inte och det första människolivet förblöder på vår jord.
Människan lever sitt liv mellan att odla med-mänsklighetens goda gärningar eller mot-människans omänsklighet.
Vi skildes åt med tilliten till välsignelsens ord om att Guds ansikte lyser över våra avmaskerade ansikten och höjda blickar…
Så åker jag från klostrets omfamnande verklighet tillbaka in i vardagens verklighet.
Veckans mörka händelser accentuerar återigen den hårda verklighetens maskering.
En ung man som fullkomligt gått vilse i sin egen kolsvarta vrede och inte vågat lyfta sin blick.
Inte vågat tro att djupast i hans innersta hade Skaparen lämnat sitt goda visitkort…
Så förödande, så sorgligt, så fruktansvärt onödigt…
Även han levde ju med möjligheten att höja blicken och bli omfamnad av Gud mitt i den verklighet han levde.
Jag vill gå vidare med höjd blick och söka finna Guds omfamning i det som sker…
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill.