Trogna veckobrevläsare!
Så har vi passerat helgdagarna och mellandagarna i en lång rad…
De vanliga dagarna intar sin plats i almanackan.
Antingen med en suck av längtan efter flera mellandagar eller en suck av lättnad över de vanliga dagarna återkomst…
Ju äldre jag blir, desto mera uppskattar jag de vanliga dagarna när inget ovanligt händer…
Satt och lyssnade till en cancersjuk kvinna på TV som berättade om sin högsta önskan att få komma så nära de ”vanliga dagarna” som möjligt innan det oundvikliga inträffar…
Vanliga dagar är klart underskattade…
Att få lov att vara tacksam för sitt hem, sin livskamrat, sina barn och barnbarn, sina vänner…
Att tillåta sig fascineras av det som pågår på arbete och fritid…
Just när jag skriver detta fick jag ett sms angående problem med tekniken till vår närradio, vilket gör att vi får sända repriser.
Jag sms:ade tillbaka: ”Vad vore livet utan repriser…”
Dygnets rytm, måltidernas tempo, årstidernas växlingar…
Vanliga dagar med vanligt innehåll kan i det perspektivet vara ovanligt bra dagar…
Så här skriver Carl Jonas Love Almqvist:
”Dock skall den klokhet skattas
Som denna goda regel minns
Att rätt värdera vad som finns
Och inte enbart vad som fattas.”
Med önskan om att 2016 blir ett alla tiders år med många vanliga dagar!
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill.
Vill du få Lennarths veckobrev direkt i din mejl? Anmäl dig här!