reservdunkReflekterande veckobrevläsare!

Min första bil, en Volkswagen ”bubbla”, hade en liten spak till höger om gaspedalen som jag kunde sparka till med högerfoten när motorn började hosta, och då fanns det cirka fem liter till i en reservtank för att kunna ta mig fram till närmaste mack.

Dessutom hade jag alltid hade en reservdunk med mig för säkerhets skull…

Både hängslen och livrem alltså…

Idag har bilarna mätare på instrumentbrädan för att visa hur mycket som finns kvar i tanken.

Men ingen reservtank finnes…

Och det var längesedan jag hade en extra bensindunk med mig som sällskap på resan…

Även om bränsletankarna är större idag än tidigare så tar innehållet slut.

Ignorerar jag bränslemätaren så blir det ”soppatorsk”- direkt!

Ungefär som livet…

Vad händer när vi kör slut på oss?

Vi saknar våra reservtankar och extra energidunkar när vi slarvat med att ta in nytt drivmedel och kört på för länge…

Kraftinnehållet i dessa kan vara olika för oss…

Det kan handla om inlagd reserv-tid och extra-tid för reflektion att fylla på energin…

Reservträffar och extramöten med goda människor som jag kan tanka ifrån är nödvändiga…

Bön och meditation kan vara den reserv- och extrakraft som behövs för att jag skall orka ta mig fram…

Ingendera av detta är tyngande att ha med oss på våra livsresor och förhindrar onödiga stopp!

Med önskan om att vi planerat tillräckligt många reserv- och extratankar när behoven uppstår…

Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill.

X