Reflekterande veckobrevläsare!

Någonstans fann jag följande ordpar som tycks beskriva två olika sätt att förhålla sig till tillvaron:

”Tillgänglighet alternativt tillhörighet…
Riktning alternativt befintlighet…
Genomfart alternativt orientering…
Likhet alternativt särart…
Mångfald alternativt kontinuitet…
Personlighet alternativt karaktär…
Förändring alternativt utveckling…
Övergripande alternativt samhörighet…”

I första ledet individualistiska fenomen som är populära att framhäva idag…
I andra ledet gemensamhetsfrämjande djupgrävning som inte har lika hög status…
De bägge spalterna verkade till synes att konkurrera med varandra…
Så långt i mitt reflekterande upptäckte jag i ett annat sammanhang vad ”konkurrera” betyder.
Ordet kommer från latinets ”con” (tillsammans) och ”currens” (springa)…
Att konkurrera betyder helt enkelt att ”springa tillsammans”…
De parallellt springande löparna behöver alltså inte per automatik tävla mot varandra…
Motlöparna blir medlöpare till varandra…
De bägge spalterna behöver inte stå i motsats till varandra utan kan vara kompletterande…
Ungefär som att bägge magnetpolerna behövs för att kompassen skall fungera vägledande.
Kommer vi för nära någon av polerna så snurrar kompassnålen bara runt…
Inte konstigt det uppstår motsättningar i en värld, som bara har plats för en tanke åt gången…
Tänk om den genuina betydelsen av ”konkurrera” ville breda ut sig i generöst medvetande
om att den andra spaltens medlöpare redan har ett så visligt ordnat naturligt försprång
med våra nio månader i moderlivets befintlighet och tillhörighet…
Du finner mig som medlöpare på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill.

X