Reflekterande veckobrevläsare!
För några månader sedan började plötsligt en för mig oidentifierbar lampa på vår bils instrumentbräda att lysa.
Letade vilset i instruktionsboken, som jag ytterst sällan tittat i, och ringde verkstaden och delade min frustration över min okunskap.
Verkstadskillen var på gott humör, han sa att ”det är med instruktionsboken som med Bibeln, ingen läser den” men sa samtidigt själavårdande att det var inget att vara orolig för problemet; ”lampan kunde lysa utan att det fanns någon orsak på grund av ett elektroniskt fel som kunde uppstå på den här bilmodellen…”
Men när det elektroniska felet skulle avancera till att kunna få konsekvenser på körningen, det var omöjligt att säga…
Jag åkte i alla fall in till verkstaden och dom fixade signalfelet två dagar före treårs-garantins utgång.
Ibland har man flyt…
Men jag reflekterade efteråt att det kan vara ungefär med detta fenomen som när vi vill skaka av oss kroppens inre signaler.
Vi tänker att ”det är säkert inget fel…det är något jag bara känner just nu… förmodligen inget som behöver åtgärdas..i varje fall hinner jag inte kolla…” och så fortsätter vi med ökad hastighet i samma riktning och hoppas att signalsystemet skall bli svagare och tystna.
”Kroppen minns det själen vill glömma” sa en arbetsterapeut till mig för länge sedan…
Låt oss lyssna in våra inre sensorer innan kroppen tvingas reagera psykiskt och fysiskt…
Vi vet ju inte när livets ”garanti-tid” går ut…
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill
Foto: "Indicator Lamps" by Kecko is licensed under CC BY 2.0