Reflekterande veckobrevläsare!

Satt en av de varma soliga dagarna i veckan i samtal med vår svärson, och gick från limerickar till att recitera dikter, bl a Pär Lagerkvist.
Få har som han kunnat fylla poesin med en paradoxal känslighet som beskriver gåtfullheten att vara människa.
Följande dikt gavs ut när Lagerkvist var 28 år gammal och finns med i Kaos, en av hans diktsamlingar:

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra
ensam utan spår.

Visst är det spännande med människors ord som berör och skapar ringar på livets gemensamma vattenyta,
som i sin  tur skapar nya ringar, som i sin tur skapar nya ringar…

Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill.

X