Reflekterande veckobrevläsare!
Kan vi bete oss så att vi tror oss vara omtyckta av alla?
En pojke funderade mycket över vad kompisar, föräldrar och lärare tänkte och tyckte om honom och hans sätt att vara.
Till slut vågade han inte gå utanför dörren till sitt rum.
Pappan beslöt då att ta med honom på en utflykt och sadlade deras åsna.
Pojken gick bredvid och pappan red på åsnan.
Några personer som de mötte kommenterade högt hur orättvist att den spinkige pojken fick gå bredvid åsnan och den kraftige välmående fadern fick rida.
Genast bytte fadern plats med sonen och de fortsatte sin färd.
Näste följe de mötte undrade högt varför sonen red på åsnan och den stackars gamle fadern fick gå bredvid.
Sonen hoppade då ner från åsnan och nu gick de bägge två.
Människor som de mötte skakade på huvudet och skrattade åt att de var så dumma att ingen red på åsnan.
Nu satte sig både fadern och sonen på åsnan med resultatet att de fick gliringar över att de höll på att knäcka den gamla åsnan.
Då slog sig pappan ned med sin son i gräset och förklarade att hur de än ansträngde sig, så kunde de aldrig göra så att alla blev nöjda.
Och grabben förstod och skrattade…
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill.