Välj en sida
Veckobrev 100131 – På ditt eget sätt

Veckobrev 100131 – På ditt eget sätt

Kära veckobrevsläsare ”Det var en gång för länge sedan, när alla djuren i skogen bestämde sig för att organisera en skola. De antog ett aktivitetsprogram som bestod av löpning, klättring, simning och flygning. Det var obligatoriskt att alla djuren skulle delta. Ankan...

Veckobrev 100124 – Den sköra men starka livstråden

Kära veckobrevsläsare Livets väv består av sköra trådar, som när som helst kan gå sönder. Vi har åter igen insett detta genom jordbävningen i Haiti. Att det sedan  är redan utsatta människor som drabbas gör det ännu mera obergripligt. Det är ju omöjligt att förstå en...
Veckobrev 100114 – Avfrostning pågår

Veckobrev 100114 – Avfrostning pågår

Kära veckobrevsläsare Jag var hemma hos min snart 95-åriga mamma i veckan. Bland dagens ärenden stod ”frosta av frysen”. Det var länge sedan sist, så det tog sin lilla tid. Varför väntar vi med dom nödvändiga sakerna tills det blir tvingande nödvändigt? ”Tjocka...
Veckobrev 100110 – Samtalet

Veckobrev 100110 – Samtalet

Kära veckobrevsläsare Jag har blivit intervjuad av tidningen Aluma, som ”ger sysselsättning åt människor som saknar egen bostad och som upplever stort utanförskap.” Det känns som att jag fått en stor utmärkelse. Utifrån min tjänst som fängelspastor försöker jag...

Veckobrev 100103 – Livsrytm

Kära veckobrevsläsare På något sätt känns det bra med att börja ett nytt år. Att symboliskt få lägga bort det som varit, gå igenom, rensa, kasta, göra klart redovisning, få reda på hur det förhåller sig, helt enkelt göra inventering. Livet blir mindre fascinerande om...