Hoppet är släkt med tacksamheten
Ef 1:18 Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till
Livets väg är fyllt av tappat hopp, hopplöshetens träsk breder ut sig
Vi möter traumatiska händelser under livet, olika kriser som mognadskriser, traumatiska kriser, existentiella kriser och tillitskriser och vi behöver människor omkring oss som kan vara ställföreträdande hopp, som säger ”det går över” eller ”du tar dig igenom” eller ”du kommer att klara det”
Förut fanns krisgruppen i den egna familjen, idag får vi konstruera fram grupper
Matt 12:21 Och hans namn skall ge folken hopp.
Kristus kom som vårt ställföreträdande hopp och kallar oss ut ur hopplöshet (”inget spelar ingen roll”) och meningslöshet (”allt saknar mening”) till hoppfullheten.
Det betyder inte att hoppet alltid är soligt och leende, när krisen/besvikelsen når oss så går vi via ett ”hoppsan” (=ett erkännande) genom sorgearbetet utur vilket längtan växer fram till att våga hoppas på nya möten../Ylva Eggehorns psalm
Att våga hoppas-det krävs mod att hoppas…för det är så skört och känsligt
Rom 8:24-26 I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser?
Ef 4:4 en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.
Genom att vi har ett och samma hopp, så är vi också en enda kropp!
Ett synligt hopp…är det det som människor säger om oss, tänk vilket hopp de har,
Det är hoppet som bär oss gemensamt, ett hoppets folk /Ingemar Olssons sång
OBS det är inte bara som att skriva önskelista till jultomten, hoppet är baserat på något/någon
Jesus inkarnerer detta hoppet genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse.
Eskatologin (läran om de yttersta tingen) handlar om advent och futurum. ”Futurum” är det vi bygger utifrån våra förutsättningar, det vi har till förfogande. Men det räcker inte, vi behöver vänta på ett ”advent”, en ankomst av en fullkomning som ligger bortom det som vi kan åstadkomma.
Skillnad mellan aktiva och passiva verb är ett litet ”s”. som förvandlar ”bära” till ”bäras”, och där man förväntar sig någon ”agent”, dvs någon som bär. Men det finns också verb som varken är passiva eller aktiva. De kallas deponens verb. Likt andas och minnas är hoppas en passiv form vars betydelse är aktiv. Men vem är agenten?/den som handlar?
Vi kan säga ”han andas” men inte ”han blev andad av sin kompis”…
Vem är det som andas? Jag själv eller någon som andas genom mig?
Vem är det som hoppas? Jag själv…?
Hoppet –liksom sömnen – kommer till oss. För man kan väl inte säga att sömnen är någon mänsklig aktivitet? Det är snarare en passivitet som inträder när vår mänskliga aktivitet upphört? På samma sätt väcks hoppet inom oss pga av den attityd vi genom olika händelser har till Gud och livet.
I hoppet finns några goda ingredienser:
1. en förväntan inför framtiden Rom 8:20-21
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om [21] att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
2. tillitsfylld förtröstan Rom 8:25 Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.
3. tålamod under väntetiden. Rom 5:2-7 Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. [3] Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, [4] uthålligheten fasthet och fastheten hopp. [5] Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. [6] Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. [7] Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god.
Jag får t o m vara stolt över mitt hopp…
Hoppet är släkt med tacksamheten, leder till glädje och växer till ståndaktighet.
Hoppet är också beskyddande (Ef 6:17) …
1 Kor 13:13 Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken
p nilsson 081012