Text Matteus 4:1-11

Tema Prövningens stund

Ett liv utan prövning skulle vara prövande –framförallt för omgivningen.

Det är ju prövningen som får oss att bli öd-mjuka (mjuka-inför-ödet) i livet och möjliggör empatin –inkännandet av andras livssituationer.

Noterbart är att också Jesus blev prövad – han hade ingen ”bosse-fil” som han gled förbi alla andra i…

Jesus är här på jorden för att visa att det är möjligt att leva som sann människa

Och göra det i relation med Gud i centrum.

I ensamheten kommer frestaren på besök, när ingen ser dig…

Svaret på ”Vem är du när ingen ser dig?” ger indikationer på din karaktär och ditt förhållningssätt.

I veckan så har vi sett i HD hur personal pratat nedsättande om en arbetssökande – ovetande om att telefonen inte var avslagen.

Vi har hört hur poliser använt rasistiska tillmälen om personer på internradion.

Vi har lyssnat på hur nonchalant vårdboende blir behandlade – och hur illa de som slår larm blir behandlade – bakom stängda dörrar.

Vilka är vi när ingen ser oss/hör oss?

Det är där livsprovet avgörs…

Alla tre frestelserna innehåller samma ingredienser:

Att Jesus skall använda sin gudomliga makt för sitt eget bruk, och själv hamna i centrum, han frestas till att gå ifrån sin kallelse – att vara människa…

Att vara människa räckte inte för Adam och Eva – de ville bli som Gud…

Deras synd var att kliva i Guds ställe- och själv bli sitt livs centrum – och därigenom bröt de relationen med Gud-skaparen, och missar målet (=syndar) med livet..

Obs att Frestaren ifrågasätter identiteten – ”om Du är Guds Son…?”, och vill att Jesus skall bekräfta sin identitet genom att göra något – en ytlig bekräftelse, att gå från ”vara Faderns son” till ”göra sig förtjänt av att vara Faderns son”.

Frestelsen omspänner tre riktningar:

1. Att göra något lovligt – för sin egen skull (fysisk hunger),

Om vi låter våra behov styra oss, när blir vi nöjda? Om vi låter våra begär styra oss,   vart kommer vi då?  Jakob skriver att Gud frestar oss inte – men han tillåter prövningen, och ”blir någon frestad är det alltid av sitt eget begär” Jakobs brev 1:12 (paradoxalt nog är ”prövning” och ”frestelse” samma ord på grekiskan).

Därför finns fastan i den kristna traditionen, att under en period frivilligt avstå från något som är lovligt för att skapa utrymme för att fokusera på relationen med Gud

2. Att göra något extra – för andras skull (hunger efter att göra intryck hos människor), att låta sig styras av andras förväntningar kan leda hur tokigt som helst, det omintetgör kärleken, eftersom man ytterst sällan kan vara sig själv – vilket leder till svårigheten att älska och bli älskad för den man är

3. Att utöva sitt inflytande – (makthungern) är definitivt den farligaste frestelsen, att frestas att styra andra människors val och beslut.  Ibland säger vi att det är att ”leka  gud”, fast det stämmer inte, för Gud har – såvitt jag förstår – avsagt sig makten att vilja styra oss, han vill ha frivilliga val och beslut som är baserade på kärlek

Obs att både Jesus och Frestaren använder Bibeln – men på radikalt annorlunda sätt…

Matt 4:6-8 ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” [7] Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”

Hur ser ett rätt bibelbruk ut?

När en människa kommer till tro på Kristus så öppnas genom Ordet och bönen en ny verklighet . ”Det var som om tillvaron vidgade sig för mig”. De materialistiska skyddsräckena ger vika för tyngden av en större verklighet, där det andliga är lika verkligt som det jordiska. Så långt är allt väl. Problemet kommer när bibelordet inte bara öppnar för en ny verklighet, utan också stänger för den gamla verkligheten. Det lilla stora steget från ”Gud är större än våra sinnen kan uppfatta” till ”vi kan egentligen inte lita på våra sinnen”. Detta lilla steg har genom kyrkans historia lett aningslöst längtande människor bort från sin nyfunna frihet i Kristus, in i ett avskärmande från verkligheten som alltid innebär omänsklighet och förtryck. Vi kunde läsa om det i Mobergs Utvandrarna, hur Danjel lärde sina lärjungar att Gud på ett övernaturligt sätt skulle beskydda dem från alla sjukdomar och lära dem engelska i det nya landet utan att de behövde traggla läxor som alla andra. Vi mötte det i framgångsteologin under 1980-talet, när människor tränades i att avvisa ”sinneskunskapen”, ignorera sina sjukdomssymptom och ställa in sina läkarbesök och i stället ”bekänna vad Ordet säger”. Margaretha Sturesson berättade i lördags utifrån sin nyutkomna bok ”Om det så skulle kosta mig livet” hur hon i en kristen sekt uppfattats som bärare av demoner, och stegvis brutits ner till ett psykiskt och fysiskt vrak av ledare som genom Bibeln fått upp ögonen för andliga verkligheter – men som så förblindats av dessa att de inte längre kunnat uppfatta den vanliga, mänskliga verkligheten. Därmed har de fått ett effektivt redskap för att slippa se mörkret i sitt eget liv, och kan förfölja det hårt och brutalt i andra. ”En fanatiker är en person som är ett vandrande utropstecken, han/hon har få svar till alla frågor” säger Amos Oz som skrivit ”Hur man botar en fanatiker”.  Knutby är ett annat exempel. Men ingen av oss går fri här. Vi har alla en benägenhet att använda bibelordet selektivt, för att skydda och främja våra egna intressen. Ska vi kunna bryta dessa låsningar måste vi mötas i våra gemensamma mänskliga erfarenheter. Istället för att demonisera fienden måste det vara en hjärtesak för dem som kallar sig Jesu lärjungar att se igenom dessa rökridåer, och räcka handen till den lidande medmänniskan. Som Gandhi sa: ”Jag vet ingen större synd än att förtrycka de oskyldiga i Guds namn.”
Matt 9:13 Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

I vår situation bör denna text kunna landa i att hur kan vi vara en Jesu lärjunge, att inte förlora vår kallelse att vara de människor som Gud gjort oss till och som lärjungaskapet vill fördjupa och ytterligare förtydliga.

Låt oss ständigt scanna igenom vårt liv och vår ord  i kärlekens lov , 1 Kor 13

lennarth 090301


X