Reflekterande veckobrevsläsare!

Läste Lars Westerbergs ”Eftertankar om Hasse” i förra veckans Helsingborgs Dagblad.
Han skriver bl a om Hans Alfredssons unika förmåga att improvisera.
Improvisation handlar om att i ögonblicket låta något oförutsett uppstå.
Man bara ”låter det ske” – att vara i sitt esse – att vara i sitt ”vara”…
Förutsätter oftast att det sker tillsammans med någon/några.
När Hasse var i sitt esse, så var han det tillsammans med Tage.
Och när Tage dog, så dog också något i Hasse.
Det som bara Tage kunde locka fram.
Gemensamt kunde de åstadkomma sådant som de inte var i stånd var för sig.
Det får mig att fundera över vilka människor som lockar fram mer av mig än jag tänkt…
Och vilka som vågar bli framlockade av mig…
Där jag vågar riskera att göra bort mig utan därför behöva känna mig bortgjord…
Och där de andra tryggt kan göra bort sig inför mig…

En vecka med framlockande omgivning önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

X