Reflekterande veckobrevsläsare!
Har funderat i veckan kring fenomenen saknad och längtan.
Det gemensamma är ju att något/någon saknas.
Det handlar alltid om en brist.
Och bristen gör ont…
Saknaden riktas bakåt i tiden medan längtan har framtiden som fokus.
Ibland när saknaden blir för stor, kan längtan bli lidande.
Vi orkar inte längta…
I Ordspråksboken i Gamla Testamentet står det att
”Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,
uppfylld önskan är ett livets träd.”
Det skapas ett mellanrum i våra liv genom denna brist.
Ju längre väntan-desto jobbigare.
Men det märkliga är att i detta tomrum odlas människans fantasi.
Och i fantasin förädlas empatin, förmågan att kunna föreställa sig hur det är att gå i någon annans skor.
Någon har kallat detta ”det heliga glappet”…
En vecka fylld med glapp hälsar pastor nilsson
Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se
Hej!
Lyssnade till dig i Näsum härom veckan och fick många egna tankar. Jag söker, jag är på väg. Jag vet inte riktigt vart, men min själ behöver komma ifatt. Det var jag som berättade barnbarnshistorien med ”Mormor nu är det ingen vuxen här, så nu kan vi leka”.
KRAM