Kärleken vållar inte din nästa något ont…
Romarbrevet 13:7-10
”Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden …sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.”
En samurajkrigare kommer ridande på vägen där en munk sitter och mediterade.
Han stannar upp och ropar: ”Gamle man, jag vill att du skall lära mig om himmel och helvete”.
Munken fortsätter att meditera i tystnad och samurajen blir irriterad.
”Hur kan jag lära dig om himmel och helvete, du som är obildad, ovårdad, barbarisk.
Du som mördar folk och bär på ett blodigt svärd…” svarar munken så småningom.
Samurajen blir blixtarg, höjer sitt svärd för att skilja munkens huvud från hans kropp då munken tittar på honom och säger: ”Nu är du i helvetet!”
Samurajen hejdar sig, inser vad han håller på att göra, han sänker sitt svärd och tårarna börjar trilla ner för kinderna varpå munken säger: ”Nu är du i himlen…”
Så nära mellan himmel och helvete
Ondskan och godheten finns inom oss och kan drabba oss blixtsnabbt
Vi har haft utställningen om trafficking hos oss, hur människohandeln, utnyttjandet av människor som en handelsvara lever pga av kombinationen av sexuellt begär med girighetens makt. Men där sexköparen också har varit en liten kille som blivit sårad av livet och egentligen inte är mera än ett tomt skal som aldrig kan bli tillfredsställt.
| Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. 1 Tim 6:10 |
Vi möter ondskan och dess konsekvenser dagligen
Jag mötte en ung man på häktet som var fullkomligt övergiven i världen, vars uppväxtsituation varit ett rent helvete, ondskan har funnits och finns fortfarande på det mest raffinerade sätt i familjen vilket skapat i sig ett hat i hopplösheten som vida översteg det jag tidigare mött hos någon person…
Ondskan finns bakom de stängda dörrarna…
Har du sett ”den enfaldige mördaren” så bränner sig scenen in i våra sinnen där fabrikör Höglund på självaste julafton bränner upp hundralapparna framför ögonen på arrendator Månsson, ”Men Månsson, det måste du ju förstå, det handlar inte om pengarna, det är ju principen…”
Inom parentes associerar jag över till att det är egentligen samma svar som utförsäkrade människor möter hos försäkringskassa eller utvisade barn möter hos immigrantverket, ”Du skall ju inte ta det här personligt, det är ju principerna/paragraferna…”
Jag tror att ett land som lever under paragrafernas tyngd fjärmar sig från demokratins värnande om varje människas lika värde och närmas sig ett diktaturiskt/sekteristiskt förhållningssätt som sakta men säkert bryter ned människors självbild och värde.
Vi möter ondskan dagligen, i våra liv och utanför våra liv
Vad är svaret?
Jag var med för några veckor sedan i antivåldsdemonstrationen här i Helsingborg, och svaret skanderadas på gatorna till facklornas sken var ”mera kärlek” …
I 1 Joh 4:16 finner vi en definition på kärlek:
Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.
Gud har tagit en risk i tillit när han först älskade oss, utan garantier…
Kärlek stavas ”r-i-s-k” och ”t-i-i-l-l-i-t”
Det första ifrågasättande i vår bibel handlar om detta: ”Skulle då Gud ha sagt…?”
Resten är en sorglig historia om tappra men misslyckade försök att försöka leva ett liv utan kärlekens grundkälla som är Gud själv
Där vi tappar bort både oss själva och varandra.
”Ondska är att veta bättre men att göra sämre” har Philip Zimbardo sagt
Ingen av oss kan leva utan kärlek, men istället för att få kärleken som en ständigt inkommande livsström så ”stjäl” vi imiterad kärlek både här och där droppvis och försöker fylla våra tomma glas i sökandet efter bekräftelse
Utan kärlek lever vi i rädsla, rädslor som skapar mer eller mindre felaktiga föreställningar om vår omgivning. Vi får ett behov av att definiera våra medmänniskor i ”med” eller ”mot”, och med de bilderna framför våra ögon får den andre aldrig någon chans att visa vem han/hon i själva verket är.
Det är här som kärleken kan uppstå, i det mellanrum där både jag och den andre släpper bilderna och söker efter sanningen/verkligheten som inte kan uppstå någon annanstans än i en sann kärleksfull relation. Mitt ”jag” möter ett ”du”…
Det är detta evangelium vi är kallade till.
Att få bekänna vår synd, vår centrering kring oss själva
Evangelium handlar om avmaskering, handlar om att få lov att beskriva livet som det är utan omsvep och genom detta kan vi också lära oss förstår hur en annan person kan känna det.
Jesus Kristus kunde skapa en sådan atmosfär, ”Du är Simon, du skall heta Petrus, du är ett vasstrå som vajar fram och tillbaka i vinden, men du skall bli en klippa som människor kan luta sig mot…”
Jesus kunde identifiera sig med de människor som han mötte.
Han var inte rädd, han hade inga förutfattade meningar, han ville se djupare och han älskade fram sanningen hos människor. Han behövde ingen lagtext för att leva sitt liv tillräckligt rättfärdigt, han satte den andre i centrum därför att han älskade människor in i sanningen,
Det var därför han gick så långt att han gav sig själv, han gav livet…
”Konsten att älska tillräckligt är att älska för mycket…”
Texten idag vill göra oss medvetna om att…
- …vi lever i ett sammanhang där vi förväntas ha ett ansvar i vår omgivning utifrån vår identitet som Kristus-troende
- …denna ansvarighet beskrivs som att ”leva värdigt som det hör dagen till”, dvs att ”ikläda oss Kristus”, att leva ett annorlunda liv…
Se rörelsen från ”jag-anda” till ”kärlekens vi-anda”.
Ytterligare en definition av kärleken finner vi i 1 Kor 13
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den”.
Sätt in ”Jesus” i st f kärleken…det känns bra…
Sätt sedan in ”jag” i st f kärleken och läs igenom, det skaver liksom…
Och just den skillnaden som uppstår som skulle kunna få oss deprimerade kan i stället föra oss i händerna på Jesus, han är den som kan hjälpa oss att älska på detta genuina sätt…
Det är kärleken som ger våra handlingar dess tyngd och konsistens,
Det är kärleken som ger vår andlighet dess innehåll och liv.
Kärlekens förmåga är att kunna innesluta utan att behöva utesluta,
Kärlekens paradoxala förmåga att kunna vara utgivande samtidigt som den är mottagande.
Kärlekens teflonskikt skyddar oss från det onda utifrån och från ondskan inifrån.
Kärleken är alltid närvarande och härvarande, vi kan aldrig älska på distans.
Kärleken är ett verb…
Om vi gör något av kärlek, så kan det aldrig bli fel, även om det inte blir helt rätt…
Jag kan inte låta bli att koppla ihop två verser i Jesu bergspredikan/slättpredikan.
När Jesus i bergspredikan talar om ”fullkomliga” användes ordet ”telois” i grundtexten vilket också betyder ”nå fram”.
Tänk om ordet i Matt 5:48 ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” skulle kunna översättas ”Nå fram, som er fader i himlen når fram” …
Då kan man komplettera med parallellversen i Luk 6:36 ”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig”. För barmhärtighet når fram!
Då stavas Kärlek ”b-a-r-m-h-ä-r-t-i-g-h-e-t” Att älska är att ge ut sig själv,
”Kärleken vållar inte din nästa något ont… ”
Hur klarar vi detta
Genom att ”Ikläda oss Kristus”, liksom vi varje morgon tar på oss våra vanliga kläder, så bestämmer vi oss för att ta på oss Kristus och hans attityd, resurser, kärlekens ”over-all”.
11Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. 12Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 13Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. 15Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 16Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra
/lennarth 121028