Kära veckobrevläsare!
Har haft några samtal kring humor i veckan.
Humor är ett latinskt ord som betyder vätska.
Hippokrates lärde att ”en människas tillstånd berodde av de fyra kroppsvätskorna blod/eld, slem/vatten, gul galla/luft samt svart galla/jord.
I en frisk kropp fanns det jämvikt och humörsvängningarna berodde på vilken av kroppsvätskorna som övervägde.”
Gemensamt för humor är att det spelar på kontraster mellan system som trots sin brist på överensstämmelse låter sig förenas på ett ovanligt, ofta överraskande sätt.
I mötet mellan dessa olika perspektiv uppstår humorn.
Enligt Werner Krauss, tysk skådespelare ”bor kvickheten i humorns bottenvåning, satiren håller till en trappa upp, ironin två trappor upp och sarkasmen på vindsvåningen.”
Skratt är inre jogging, de inre organen masseras, aktiveras, adrenalinet ökar, blodet syresätts.
Helt enkelt är humor ett naturligt läkemedel…
För mig har humorn varit ett redskap för att undersöka och vrida på för mig farliga fenomen, ungefär som att våga desarmera en bomb utan att riskera bli livsfarligt skadad.
Humorns leende ger mig en själavårdande distans till hotande människor och objekt…
Helge From – mitt ”alter ego” – har varit till stor hjälp, framförallt i förhållande till mig själv och min tunga allvarlighet.
Amos Oz skriver i sin lilla men dock så innehållsrika skrift ”Hur man botar en fanatiker”:
”Humor är förmågan att inse att oavsett hur rättfärdig man är och hur fruktansvärt illa behandlad man blivit, finns det en viss aspekt av det hela som alltid är lite lustig. Ju mera rätt man har, desto lustigare blir man.”
Fanatikern tillåter ingen att skratta åt eller att göra satir av honom/henne.
Fanatismen saknar humor, oavsett skepnad och kostym.
Företrädare för religioner och ideologier som saknar humor är livsfarliga…
Ledare för Islamiska Staten, Vladimir Putin och Kim Jong-un är några aktuella exempel!
Den fanatiske lever i sin egen isolerade bubbla, fylld med ensidighet, oförståelse och hat.
I humorns mellanrum däremot kan förståelse och förlåtelse verka/värka fram och växa…
Desmond Tutu är ett strålande exempel på detta!
Humorn söker att ta saker och ting på riktigt allvar…
Humorn söker att finna utvägar, som ingen tänkt på…
Påminner mig om berättelsen med en ortodox präst, en katolsk präst och en judisk rabbin som åkte i samma tågkupé.
En fjärde man vill få igång ett samtal och undrade vad de tre männen skulle göra om de varit på besök hos läkaren och fått reda på att de bara hade en vecka kvar att leva.
Den ortodoxe prästen skulle skriva avskedsbrev till sina vänner och sedan samla familjen…
Den katolske prästen skulle göra en sista bikt och sedan dricka ett glas gott vin…
Rabbinen skulle byta läkare!
Utan humor blir det riktigt allvarligt…
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill.