Reflekterande veckobrevläsare!
Det är första advent!
”Advent” betyder “ankomst”.
När vi inväntar någon gör vi oss beredda.
Vi städar och slänger in skräpet i något mörkt skrymsle…
Vi klär upp oss och gör oss så vackra vi kan…
Vi fixar med maten för att den skall vara så god och se så inbjudande ut som möjligt…
Allt sådant försöker vi ha klart, så när gästerna kommer är det bara att sätta sig till bords.
Ibland händer det dock att vi så slut av alla förberedelser att vi får uppbringa våra sista krafter för att med ett påklistrat leende ta emot dem som kommer.
Adventets ankomst handlar om något helt annat.
En gäst är på väg som orkar med oss fast vi inte orkat med att förbereda varken allt eller hälften…
En som känner till allt om oss, så vi behöver inte dölja något…
En gäst som bär med sig gåvor till oss…
Ordet ”gästfrihet” innebär ”
På en god fest är det alltså gästen som känner sig så fri att han/hon delar med sig av sig själv och sina gåvor, och värden får sitta och ta emot!
Så tänker jag det är med den gäst som adventstiden handlar om.
Kanske beskrivs bäst genom adventspsalmen 108:
”Han kommer till sörjande hjärtan,
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.”
Ett gott nytt kyrkoår!
Du finner mig på pastorlennarth@