Reflekterande veckobrevläsare!

Zygmunt BaumanFick ett tips i veckan att läsa en intervju med den 90-årige sociologen Zygmunt Bauman.
Hans analyser kring etikens roll i samhällets glidande förändring under modern tid är knivskarpa.
Vår utveckling går från kollektivet mot det individualistiska.
Folkrörelserna, som odlades fram i tydliga teologiska och ideologiska rabatter bildade odlingar
som frikyrkorörelse, nykterhetsrörelse, fackföreningsrörelse och politiska partier.
Tillhörigheten till dessa skapade identiteter som växte sig starka, generation efter generation.
Medvetenhet om ursprunget blev som en navelsträng, fylld med näring, men kunde också utgöra en kvävningsrisk.
Idag är ideologierna begravda av åsikter, teologierna blekta av tyckanden,
politiska och fackliga företrädare har själva uppnått de förmånspositioner deras fäder och mödrar kämpade emot.
Navelsträngarna till den historiskt kollektiva gemenskapen kapas kontinuerligt.
Istället skapar vi kortvariga nätverk vilka vi identifierar oss med så länge vi drar nyttan av dem.
Men vad händer med vår samhälleliga identitet?

Lyssna till Baumanns lysande beskrivning:

Frågan om identitet har förändrats från att vara något man föds med en uppgift till att du måste skapa din egen gemenskap. Men gemenskaper skapas inte, antingen har du en eller inte. Vadsociala nätverk kan skapa är ett substitut. Skillnaden mellan en gemenskap och ett nätverk är att du tillhör en gemenskap, men ett nätverk tillhör dig. Du känner att du har kontrollen. Du kan lägga till vänner om du vill och  du kan ta bort dem om du vill.”

Så oerhört flexibla och nåbara vi är i vårt historielösa samhälle att vi är nästan omöjliga att nå…
Så oerhört sårbara och tafatta vi blir i vårt över-individualistiska facebook-spegelsamhälle…
Så onödigt tung börda vi skaffat oss genom att ensamma tvingas skapa vår identitet-gång på gång…
Alltför många nöjer sig med att kortvarigt nudda vid andra i sitt ständiga sökande efter nya identifikationer…
När vi hoppar från pronomina ”vi”, ”vårt” och ”oss” till ”mitt”och ”mig” så tappar vi bort det ”du”,”ditt” och”dig” ‘ som kan kalla fram vårt unika ”jags” identitet…
Baumann beskriver dagens problematik med att vara “turist” eller “pilgrim“ i vårt samhälle.
Turistens oansvarighet  påskyndar fenomenet att ”leva för stunden” och är ständigt jäktad.
Turistens flackande mållöshet skapar ögonblickliga identifikationer, som leder till fragment och hemlöshet.
Pilgrimen är på ständig vandring med lätt bagage genom denna världens provisorium, med tydlig start och klart mål uttalad, förankrad i en andlig verklighet.
Denna inre målsättning med livsresan gör att pilgrimen kan integrera det som händer till en helhet, utifrån identiteten att vara tillhörig något/någon annat/annan.
Pilgrimens liv blir ansvarigt hela tiden, därför är han också fri att leva i varje stund utan stress…
Och nya gemenskaper uppstår oväntat…
Likt tolvstegsrörelsen och AA (Anonyma Alkoholister) där medvetandet om hur missbruket skapat en total övergivenhet med tillfälliga nätverk,
just blir förutsättningen för att kunna ta emot tillhörigheten till en stabil gemenskap på djupet…
I dessa möten människor emellan konstitueras en kraft som kan förflytta berg, likt våra förfäders djupa personliga engagemang för ansvar, frihet och jämlikhet.
Demokratin dör av mänsklig syrebrist i en individualistisk livsstil men uppstår när vi tar ett gemensamt ansvar för vår tid, svarar an mot våra medmänniskors behov och har identiteten förankrad i vår tids och vår jords andliga mylla.

Med önskan om en hög tillhörighetsfaktor till oss var och en…

Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill.

Vill du ha Lennarths veckobrev direkt i din mejl varje söndagkväll? Fyll i dina uppgifter här!
X