Reflekterande veckobrevläsare!
Så lätt det är att allt vi byggt upp under ett helt liv raseras på ett ögonblick…
Att det som vi hoppats på och arbetat för helt plötsligt rycks undan mitt framför oss…
Att det som varit livsviktigt ena minuten plötsligt blir meningslöst nästa minut…
Så sårbara vi är…
I denna utsatthet kan vad som helst inträffa….
Vi kan bli arga, besvikna, kränkta, bittra, helt förstörda och låta oss förkrympas och tillintetgöras…
Men vi kan också låta ilskan och besvikelsen transformeras genom den goda sorgen som får oss att mogna och växa…
Mitt i detta till synes skyddslöst sårbara så kan något storslaget ske med oss…
Inte per automatik…
Inte ögonblickligen…
Men så småningom med hjälp av en livskraft, som vi bär med oss på grund av vår Skapares omsorg och goda vilja…
Det är stort!
Eeva Kilpi skriver:
”Vi har inget skydd mot kärleken
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.”
Ibland ställer jag mig dock frågan:
”Är det så att erfarenheter på grund av svåra omständigheter berör oss på ett djupare plan i våra liv än upplevelser gjorda under glada omständigheter?”
Fundera gärna tillsammans med mig, jag har nämligen inget bra svar…
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill.