Söndagsskolan våren 2015

När de större firar gudstjänst uppe i kyrkan går de mindre ner i Kärnpunkten och får hitta på en massa kul saker. Temat för vårterminen är skapelsen och här är vårens... 

Söndagsskolan våren 2015

Stickcafé våren 2015

Nytt år och ny termin, och äntligen dags för stickcafé igen. Vi träffas i Slottshagskyrkan/Kärnpunkten kl 14 under följande dagar: 27 januari 10 februari 24 februari 10... 

Stickcafé våren 2015

Välkommen till Tisdagsträffen RPG – VT 2015

Välkommen till Tisdagsträffen i Rosengårdskyrkan, Pingstkyrkan och Slottshagskyrkan. Varannan tisdag kl 14.00. Något för dig som är dagledig! Dagträffen är en öppen gemenskap... 

Välkommen till Tisdagsträffen RPG – VT 2015

Efterlysning: symaskin till Stickcaféet

Efterlysning: symaskin till Stickcaféet

Stickcaféet undrar om någon har en fungerande symaskin att skänka. En symaskin gör att de då kan sy barnkläder också. Symaskinen ska finnas i kyrkan och kan naturligtvis användas av andra grupper också.

Kontakta Monica Salomonsson om du har tips.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Veckobrev 150125 – ”Väsentliga oväsentligheter…”

Kära veckobrevsläsare!

Har plockat fram en diktsamling av Anna Greta Wide som jag delar med mig av.
Trots sin alltför tidiga bortgång (1920-1965) gjorde hon ett tydligt avtryck i svensk poesi.
Hon skrev om de svåra livsfrågorna på ett enkelt sätt med sälta och humor.
Smaka på följande:

”Jasägarnas församling
närmar jag mig med tvekan.

Nejsägarnas förening
betraktar jag med respekt.

Kanksesägarnas spridda
sällan samlade skara
är mig smärtsamt förtrogen.
Kan jag skiljas från dem?

Endast de liknöjt tysta,
dessa som anser frågan
skäligen oväsentlig,
skall jag aldrig förstå.”

Du hittar mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Söndagsskolan våren 2015

När de större firar gudstjänst uppe i kyrkan går de mindre ner i Kärnpunkten och får hitta på en massa kul saker. Temat för vårterminen är skapelsen och här är vårens spännande program för söndagsskolan i Slottshagskyrkan:

18 jan Dag och natt Anna / Filip
25 jan Dag och natt Anna / Filip
1 feb Vatten Jenny / Martin
8 feb Vatten Jenny / Martin
15 feb Jord och växter Daniel / Per
22 feb SPORTLOV (ingen SSK)
1 mar Jord och växter Daniel / Per
8 mar Sol, måne och stjärnor Anna / Filip
15 mar Sol, måne och stjärnor (ev. utflykt Planetariet i Lund) Anna / Filip
22 mar GEMENSAM GUDSTJÄNST I ROSENGÅRDSKYRKAN
29 mar Musik Hanna
5 apr Påskdagen (ingen SSK)
12 apr Fåglar och havsdjur Daniel / Per
19 apr Fåglar och havsdjur (Örestrand) Daniel / Per
26 apr Djur och människor Anna / Filip
3 maj Djur och människor (Utflykt Vallåkra) Anna / Filip
10 maj Vilodagen Jenny / Martin
17 maj Inför lägret Jenny / Martin
23-24 maj LÄGER
31 maj Syndafallet Helena
7 jun Avslutning (Utflykt Pålsjö Slott)

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Stickcafé våren 2015

Stickcafé våren 2015

Nytt år och ny termin, och äntligen dags för stickcafé igen.

Vi träffas i Slottshagskyrkan/Kärnpunkten kl 14 under följande dagar:

27 januari
10 februari
24 februari
10 mars
7 april

Kaffe serveras och alla är välkomna. Vi stickar och river förband tillsammans. Och pratar! :)

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Veckobrev 150118 – ”Bryende engagemang…”

Veckobrev 150118 – ”Bryende engagemang…”

Kära veckobrevsläsare!

Jag och hustrun var med i en manifestation nedanför terrasstrapporna i Helsingborg i lördags.
På nio platser i landet samlades människor att ge stöd åt den snart treåriga Maria i Blåsmark utanför Piteå för att hon och hennes familj skall slippa utvisas till Armenien.
Marias föräldrar flydde därifrån för 4,5 år sedan av rädsla för sina liv.
Pappan är psykiskt skör och orkar inte ha sina barn boende hemma hos sig.
Mamman är apatisk och okontaktbar sedan Maria föddes.
Maria har bott i ett familjehem sedan hon var 7 dagar gammal.

Men varför skall vi bry oss…?
Bry oss om några barn som befinner sig 150 mil från Helsingborg…
Bry oss om en liten tjej och hennes femåriga bror som vi inte har mött eller känner…
Det finns ju så många där ute som vi aldrig har mött…
Ändå är det så att vissa människors öden kryper under skinnet på oss…
Vi kan inte bara sitta kvar på åskådarplats.
Vi måste resa oss upp och göra något…
För vår egen skull – och för den andres skull…
Marias öde har drabbat oss…
Först drabbade det Britta och sedan mig.
Vi har under årens lopp engagerat oss i enskilda personer, som bott geografiskt nära.
Maria har via facebook de senaste veckorna klivit in och blivit en del av vår familj.
Känslor känner inga geografiska avstånd.

Jag försöker sätta mig in i hur det skulle kunna kännas…
Som familj kom vi till Skåne för snart 40 år sedan med vårt första barn AnnaMärta.
Tänk om, när sedan David och Sofia fötts, Britta hade hamnat i ett apatiskt tillstånd och blivit okontaktbar och jag hade blivit psykiskt skör och fått lämna bort våra barn till familjehem, därför jag kunde inte ta hand om dem.
Tänk om myndigheterna hade tvingat oss tillbaka till Närke, där vi kom ifrån.
En icke-fungerande/dysfunktionell familj skulle transporteras tillbaka.
Med motivering att det var för barnens bästa!
Våra barn skulle dras upp från trygga familjehem för att utsättas för nya människor och miljöer, där Britta och jag inte aktivt kunde finnas med och skapa trygga relationer…
Visserligen med samma språk, även om närkingskan skiljer sig lite från skånskan…
Men hur surrealistiskt skulle det inte varit…

Mellan Turkiet och Iran ligger Armenien, ett land med ungefär samma area som Småland.
Landet gränsar även till Georgien och Azerbadjan och består till stor del av berg och dalar, man kan vid gränsen österut se berget Ararat glänsa med sin snöklädda topp.
Vad jag förstår ett alldeles fantastiskt land att vara turist i och säkerligen också att bo i.
Men föräldrarna har haft skäl att fly från detta land.
Om pappan inte orkar vara förälder i Sverige, hur skulle man kunna tänka sig att han skulle orka med det i sitt hemland, där han också fruktar för sitt liv.
Det som blir kvar för Maria och David är att hamna på barnhem…
David och Maria kan ingen armeniska, har ingen anknytning i Armenien.
Lisa och Jens Marklund i Byske är beredda att fortsätta fungera som familjehem så länge det behövs.

Detta kan inte vara förenligt med barnkonventionens ord om att ”barnets bästa skall komma i första rummet…”
Det är omänskligt!
Antingen behöver svensk lagstiftning ändras eller så har ansvariga personer läst fel och beslutat på felaktiga grunder och behöver därmed ändra sitt beslut.
Martin Niemöller, tysk teolog och antinazist, är känd för följande tankeväckande citat:
”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som kunde protestera…”

Att reagera eller inte reagera, det är frågan…
Hitintills har cirka 23.000 namn samlats in.
Om du inte gjort det, skriv gärna ditt namn på namninsamlingen till stöd för Maria och hennes familj.
Gå in på http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=7999

Du hittar mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill.

Foto taget av Ingemo Nilsson

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Lennarths veckobrev 150111 – ”Humor är på allvar…”

Kära veckobrevsläsare!

Så fick redan vid årets början människor, som verkat i övertygelsen om att den satiriska pennans makt är starkare än fanatismens våld, ett tragiskt slut.
Manifestationerna, som har följt i Paris och på många andra platser, visar att majoriteten av medmänniskor fortfarande är övertygade om detta.
Bilder, som kan säga mer än tusen ord, behövs mer än någonsin.
”Satir” betyder ”fruktskål”
”Humor” betyder ”saft”
Det ger mig en bild av blandad frukt som tål att mosas och saft som avsmakas för att kunna avgöra om de är äkta vara…
Jag tänker mig satir som den spetsigaste udden i humorns penn-etui.
Humor handlar om modet att våga se på en företeelse ur så många synvinklar som möjligt…
Det som är äkta tål att synas och prövas och –just därför – att skrattas åt…
Humor rymmer förmågan att skratta åt sig själv.
Att försöka se sig själv så som andra kan se en…

”Humor är förmågan att inse att oavsett hur rättfärdig man är och hur fruktansvärt illa behandlad man blivit, finns det en viss aspekt av det hela som alltid är lite lustig. Ju mera rätt man har, desto lustigare blir man.” – Amos Oz ”Hur man botar en fanatiker”

Fanatikern tillåter ingen att skratta åt eller att göra satir av honom/henne.
Fanatismen saknar humor, oavsett skepnad och kostym.
Företrädare för religioner och ideologier som saknar humor är livsfarliga…
Den fanatiske lever i sin egen isolerade bubbla, fyllt av ensidighet, oförståelse och hat.
I humorns mellanrum däremot kan förståelse och förlåtelse verka fram och växa…
I humor – liksom i kärlek – finns ingen plats för rädsla.
Humorn söker att ta saker och ting på riktigt allvar.
Men utan humor blir det riktigt allvarligt…
Låt oss be om ett år där humor och leenden får övervinna rädslorna och hatet.

Du hittar mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Välkommen till Tisdagsträffen RPG – VT 2015

Välkommen till Tisdagsträffen RPG – VT 2015

Välkommen till Tisdagsträffen i Rosengårdskyrkan, Pingstkyrkan och Slottshagskyrkan.

Varannan tisdag kl 14.00. Något för dig som är dagledig!

Dagträffen är en öppen gemenskap för alla daglediga som vill träffas i trivsam och berikande samvaro. Varje gång har vi en kort andakt, dricker kaffe med hembakat bröd och lyssnar sedan till dagens gäst. Verksamheten är ansluten till RPG (Riksförbundet Pensionärs – Gemenskap) – som har kristen inriktning, och är öppen för alla oavsett livsåskådning och politisk uppfattning.

Hela programmet för våren 2015 hittar du här!

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Trettondagstankar om tre vise män, ishockey och Artaban

Trettondagstankar om tre vise män, ishockey och Artaban

Trettondagen var helgen då man i den urkristna kyrkan firade jul, när de vise männen, magikerna, stjärntydarna eller t o m ”heliga tre kungar” kom fram till Jesus med sina gåvor.
Stjärntydarna – eller magikerna- sysslade med att tolka drömmar och tyda stjärnor. Möjligen var de babyloniska hovfunktionärer, som gav råd åt högt uppsatta personer. Kanske den tidens SIFO-undersökning? Men var hade de gått kursen för att veta hur man skulle ta emot Guds Son? Var mättes deras andliga kompetens? Blev det inte fel adress på inbjudnings kortet? Gud har en förunderlig förmåga att välja fel människor på fel plats vid rätt tillfälle.

Ungefär som de sömniga herdar på en äng strax utanför Betlehem fick vara med om att en hel änglakör sjöng ”Ära vare Gud i höjden…”, medan den religiösa eliten missade hela tilldragelsen.

Tänk att vid detta alldeles speciella ögonblick, när Gud blir människa är hela universum fokuserat på ett litet enkelt stall i Betlehem. En av alla dessa oräkneliga stjärnor på himlavalvet strålade mera intensivt än vanligt. Enligt vissa teorier skulle det kunna vara planeterna Jupiter och Saturnus (som representerade konungslighet och paradigmskifte) vilka strålade samman på himlavalvet och därmed förmedlade ett fördolt budskap, som dessa stjärntydare tolkade och handlade efter. Om det är så, befinner vi oss i början av år 7 f Kr. Visst är det fascinerande att med tanke på planeternas positioner, rörelser och ljusets hastighet, inse att detta ögonblick är förberett sedan skapelsens morgon. Bibliska texter som när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna” blir ännu mera hisnande, när vi inser att vintergatans planeter får vara med och spela en tidsangivande roll. Gud verkar hålla ”hela universum” i sina händer.
Gud är en kosmisk Gud och vi lever i hans stora katedral. Hela världen är Guds värld…

Sedan gammalt har dessa magiker fått namnen Caspar, Melkior och Baltasar.
De brukar avbildas på följande sätt:
Caspar som en skägglös yngling med rökelse som gåva – ansågs som gåva till en präst
Melkior som gammal man med långt skägg hade med sig guld – en gåva till en kung
Baltasar-en mörkhyad man i medelåldern med myrra – den lite mer märkliga gåvan, användes vid begravningar, vore ungefär som att komma med presentkort till nyblivna föräldrar på Fonus…
I den tidiga kristna kyrkan var de representanter för de tre då kända världsdelarna, Europa, Asien och Afrika

Magikerna hade de andliga känselspröten uppövade, och de satsade hela denna långa resa i tid och resurser för de ville vara med och hylla den nyfödde. Gåvorna var uttryck för en inre längtan som drev dem denna långa väg. Här finns en tankeställare, varför söker jag och du – är det för att få eller för att få vara med och ge? Vad eller vem är värd min tillbedjan?
Den eller det vi tillbeder, dvs ger vår tid, våra resurser, är vår Gud!
Mycket av andlighet, handlar alltför ofta om ”vad kan jag få ut av detta” i st f ”hur kan jag bli en del och få var med och ge av mig själv?”.

Människan är ”den religiösa varelsen” , den ständigt sökande och ständigt otillfredsställda”,
Att skriva ”sökare” på sitt visitkort är därför idag fullt tillåtet.
Men det är inte enkelt att skriva ”troende” eller våga utropa ett:”jag har funnit”.
Är det rädslan att någon fälla skall slå igen bakom oss och vi skall bli infångade och därmed få vår sökande frihet begränsad.
Eller avundsjuka kommer från en del ”tro inte att du är nå´t mera än vi andra” .
Eller kan det bero på, att vi som tror oss funnit inte riktigt kunnat hantera och dela med oss den paradoxala upplevelsen av att finna Jesus, det blir så lätt ”vi och dom”, ”vi som funnit – ni som fortfarande söker”. Måste det vara sådan skillnad?
Är vi inte sökare allihopa…?

Om vi skall säga några ord till om stjärntydarna så berättas det att den fromma Helena (mamma till Kejsar Konstantin den store) fann stjärntydarnas grav.
Deras kroppar fördes till Konstantinopel varefter de via Milano år 1164 på något sätt hamnade i Köln. Där förvaras numera deras reliker i ett skrin i Kölnerdomen, som byggdes till de heliga tre konungars ära (där kan man se tre änglar med biskopsmössor sväva över relikerna).
Detta fick i sin tur till följd att att makthavarna i Köln satte in tre kungakronor i Kölns stadsvapen. Och från Köln kom de tre kronorna med Albrecht av Mecklenburg år 1364 till Sverige och kom att bli Sveriges riksvapen. Tänk att när vi ser ”Tre kronor” spela, så kan vi associera till den här texten och bli påminda om trettondagen även om vi inte skulle se några visa män på rinken!

Men legenden säger att det var tänkt att en fjärde kung skulle göra följe med dem. Den fjärde kungen sägs heta Artaban. Hans present till den nyfödde kungen var ett smycke med tre dyrbara juveler. Det här var ingen rik kung som de andra tre, men detta vackra och dyrbara smycke hade han fått i arv av sin mor och en present värdig att ge till en kung.
På väg mot den uppgjorda mötesplatsen i öknen såg kungen en nödställd man vi vägkanten, han hade blivit rånad och slagen. Kung Artaban tog med sig mannen tillbaka till det värdshus han passerat flera timmar tidigare. Eftersom han var en fattig kung hade han inte så mycket pengar att betala mat, vård och uppehälle för den slagne mannen där på värdshuset, utan bröt av en av juvelerna från smycket som betalning till värdshusvärden.
Dagen därpå återupptog han sin resa mot mötesplatsen och när han kom fram dit hade de tre andra redan brutit upp för att fortsätta sin resa. Genom att fråga sig fram så följde han sina kamrater i ryggen, men när han väl var framme i Betlehem var de redan avresta, men staden var i oro. Herodes sätter skräck i folket, då han beordrat sina soldater att döda alla gossebarn under två år. Kung Artaban träffade en ung mor som berättade att familjen han sökte redan hade gett sig av i skräck och flytt mot Egypten och hon själv fruktade sin sons liv. Medan de pratade med varandra kom soldaterna och skulle ta pojken ifrån henne. För att rädda pojken gav han den andra juvelen till soldaten och pojkens liv skonades.
Även om kung Artabans gåva med tiden blivit mindre var han ändå fast besluten att hylla den nyfödda kungen och tidigt nästa morgon fortsatte han sin färd mot Egypten. På vägen mötte han många personer, b.l.a. en eremit ute i öknen. När han berättade om sin resa och vad han sökte kände eremiten till den nyfödde kungen och sa: ”Den kungen kommer att behöva offra sitt liv för att vinna sitt rike.”
Väl framme i Egypten visste ingen någonting om den lilla flyktingfamiljen. Så efter idogt letande fick han vända tillbaka med ofullbordat ärende. Han fortsatte sitt letande runt om i österns land under många år och försörjde sig genom att ta jobb som grovarbetare på olika värdshus.
Efter trettio år av sökande kom han till Jerusalem vid påsktid, en stad som var fylld av rykten om en Jesus som skulle korsfästas som straff för att han sa sig vara Guds son. Kung Artaban att det var för att rädda denna mannen liv han skulle använda sin tredje juvel. Han skyndade sig genom staden fulla gator för att hinna fram. Men medan han sprang genom vimlet mötte han en gråtande flicka. Han stannade upp för att fråga vad som orsakade tårarna. Hon berättade då för honom att hon skulle säljas som slav för att hennes far skulle kunna betala sina skulder. Kung Artabam kunde inte bara lämna flickan utan gav henne sin sista juvel, för att den skulle kunna betala skulden. I samma stund skälvde marken och när han tittade upp såg han Jesus hängande på korset.
Kung Artaban fick aldrig tillbe sin kung med ett vackert smycke, utan juvelerna hade en efter en används längs vägen för att hjälpa andre. Han fick tillbe sin kung i handling.
Så som med oss. Vi kommer aldrig få komma till krubban med fina presenter, den är tom nu, men vi får tjäna Jesus genom att dela med oss och ge av det som är vårt till andra som är i behov. Det är att tillbe Gud.

lennarth 140106

Foto: Javatyk (CC BY-SA 3.0)

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Välkommen till ny termin i Kärnpunktens musikverkstad

Välkommen till ny termin i Kärnpunktens musikverkstad

Välkommen till ett nytt år och en ny termin!!
Vi startar vårens aktiviteter måndagen den 12 januari.

Måndag:
Barnkör för barn från 6 år och uppåt kl.17.00-17.45
Gospelkör 18.30-20.00

Tisdag:
Barnrytmik för barn från 0 mån – 9 mån kl. 10.00 Sångstund,
Fika 10.30
Barnrytmik för barn från 10 mån – 2 år Fika kl. 10.00,
Sångstund kl. 10.40

Torsdag:
Musiklek för barn från 2 – 5 år kl. 16.30 – 17.15

Vi har också bandverksamhet, för närvarande finns det plats i två band.

För anmälan och information:
Lisa Falk 0708-38 68 69 eller maila musik@slottshagskyrkan.se

Vill också inbjuda till Café Kryptan fredagar udda veckor med start den 16 januari kl. 20.00. Gå in och gilla Café Kryptan på Facebook.

Varmt välkomna!!!

 

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Veckobrev 141221 – ”Om då hade varit nu… Julevangeliet 3.0”

Veckobrev 141221 – ”Om då hade varit nu… Julevangeliet 3.0”

Jag är fascinerad av den verklighet som beskrivs i de bibliska berättelserna.
Kärvt, ärligt, öppet omtalas miljöer och människors handlande.
Men för oss som lever 2014 blir dessa texter ändå ”då” och ”där” och kan därför lätt kännas avlägsna och idylliserade.
Hur skulle det ha varit om ”där” och ”då” varit ”här” och ”nu”?
Låt oss göra ett försök utifrån en av julens välkända texter i Lukas evangelium kapitel 2 vers 1-20.
Här följer “uppgraderingen”:

Vid den tiden utfärdade Europeiska Unionen en förordning om att alla invånare i de 28 medlemsländerna skulle registreras.
Italien var ordförandeland och Stefan Löfven statsminister i Sverige.
Alla for då för att registrera sig, var och en till sin födelsestad.
Josef Davidsson, som var född och uppväxt på Råå, men som flyttat till Värmland, var tvungen att personligen ta sig till Helsingborg,
för att bli inskriven, tillsammans med sin sambo Maria som väntade barn.
När de efter den långa tågresan, försenad av signalfel, väl var framme vid Knutpunkten i Helsingborg, började födslovärkarna komma.
På grund av pågående ombyggnad och överbelagda förlossningssalar kunde inte lasarettet ta emot flera graviditeter utan hänvisade dem till Halmstad BB.
Men då tiden var inne, tvingades hon föda sitt förstfödda barn i ett parkeringshus utanför sjukhuset dit en vänlig Securitasvakt förde dem.
Där bland några övergivna bilar –överlappade med parkeringsböter – födde hon sitt första barn, lindade honom i några Metro och lade honom i en kundvagn.
Några hemlösa, som vaknat upp i den kalla natten såg förvånat vad som hände men försåg blixtsnabbt barnet och modern med sina slitna filtar.
Samtidigt som detta hände befann sig en grupp tidningsbärare vid sin lastbrygga för att hämta tidningarna som skulle distribueras denna tidiga morgon.
Plötsligt stod en ängel framför dem och ett himmelskt ljus lyste omkring dem. De blev mycket rädda.
Men ängeln sa: ”Var inte rädda! Ni ska nu få höra den bästa nyheten ni någonsin har fått ta emot för att bära ut.
I denna natt har Frälsaren fötts åt er, honom har ni längtat efter, han är en gåva till alla människor.
Och för att ni skall veta att jag talar sanning så skynda er att köra iväg till parkeringshuset vid lasarettet,
där skall ni finna ett nyfött barn som ligger nedbäddat i en kundvagn.”
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk kör som sjöng
”Ära vare Gud i Höjden och Fred på jorden, till alla människor ett gott sinnelag.”
När änglarna hade försvunnit tog det en stund för tidningsbuden att hämta sig.
Några trodde att de hade sett i syne, men sedan skyndade de sig att sätta sig i bilarna och köra till parkeringshuset
där de mycket riktigt fann det nyfödda gossebarnet i kundvagnen.
De slog av motorerna för att inte den lille skulle andas in avgaser,
de knäböjde andaktsfullt på den svarta asfalten och berättade för föräldrarna vad de hade sett och hört.
Maria gömde och begrundade detta i sitt hjärta.
Tidningsbuden tog försiktigt några bilder med sina smartphones,
som de sedan mms-ade iväg till Helsingborgs Dagblads nattredaktion och skyndade sig sedan tillbaka för att dela ut tidningarna.
Men de nöjde sig inte med att lägga tidningarna i brevlådor och brevinkast
utan med jämna mellanrum ringde de på och berättade den glada nyheten om vad som hade hänt.
Alla som väcktes upp trodde på vad som sades och de blev så glada att de inte kunde gå och lägga sig igen.
De gick ut på internet och upptäckte bland nattens nyheter bilden av ett barn med en sällsam utstrålning.
Många kände sig djupt berörda och en överjordisk frid fyllde deras sinnen.
Några veckor senare uppstod ett tumult i tullen.
Tre män med arabiskt utseende som påstod sig vara magiker försökte föra in guld och dyrbara parfymer utan att vilja betala tull.
De sa att de hade följt en osedvanligt stor stjärna och att det var gåvor till en nyfödd kung.
Gränspolisen kom – eftersom man trodde att ”stjärna” och ”kung” var kodord i en eventuellt kommande terroristattack – och beslagtog gåvorna.
Efter några veckors förhör utvisades männen och fick flyga tillbaka hem från Kastrup.
Men barnet växte och blev äldre och visare och startade genom sitt äkta mänskliga liv den första tolvstegsrörelsen, välkomnande oss alla att vara medvandrare…

En innehållsrik julhelg önskas!
Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Välkommen till Julkrubbegudstjänst 24 dec kl. 11

Välkommen till Julkrubbegudstjänst 24 dec kl. 11

Välkommen till Slottshagskyrkan kl. 11 på julafton. Vi samlas runt julkrubban och får lyssna till julevangeliet och sjunger tillsammans julsånger. Medverkande Magnus Franzén, Ante Lindström,  Lisa Falk och kör m fl

Efteråt serveras glögg i foajén.

God Jul och välkommen till Slottshagskyrkan!

 

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!

Välkommen till gudstjänst 21 dec

Välkommen till gudstjänst 21 dec

Marias JA är kanske det viktigaste JA:et i mänskligheten. Ett JA som är utan förbehåll när ängeln försäkrat henne om att för Gud är ingenting omöjligt, inte ens det faktum att hon ej haft en man är ett hinder. När hon förstår vad Gud vill göra med henne brister hon ut i lovsång till Gud, hon prisar och ärar hans namn.

Vem var hon? En övermänniska hävdar vissa, utan synd och obefläckad, ett helgon enligt många. Maria var en människa, dessutom en ung kvinna, med en livsviktig uppgift. Hon bar Gud in i världen, till oss alla. Även vi är människor som kan bära Gud och ge honom till världen återigen. /Sara Sjölander

Välkommen till en gudstjänst med mycket sång och musik. Totto Renstig leder, Sara Sjölander predikar, Lars Thunberg, Elisabeth ”Lisa” Falk och Pär Sjölander står för sång och musik. Vi ska också dela ut biblar till fyra tonåringar!

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!