Lennarths veckobrev

Kära veckobrevsläsare. Jag satt och pratade med vår Gospelkörsledare. Hon påminde mig om att jag för några år sedan hade föreslagit  att kören skulle heta ”Habackuk singers” eftersom hon hade i dagarna sett att en kör just hade det namnet. Anledningen  till mitt...

Kära veckobrevsläsare. Har i somras läst ”Suveränitetens pris – en kritisk studie av självhjälpslitteratur”, skriven av Jonas Aspelin. Det perspektiv som Aspelin anlägger är med utgångspunkt från Martin Bubers tänkande, varifrån han skärskådar den populära floran av...

Kära veckobrevsläsare. Jag har varit på pilgrimsvandring i de Jämtländska fjällen. Många reflektioner och samtal  blir det… Fascinerande att få vara med om hur ett antal individer blir personer som berör varandra – utan att egentligen ämna det. En av deltagarna...

Kära veckobrevsläsare. Det är på återvinningsgården jag har mött dem. Människor som jag inte träffat på länge. Alla lika leende. De flesta tar sig god tid att prata. Alla verkar så nöjda över att ha rensat och tagit sig beväret att köra iväg skräpet. Det är en...

Kära veckobrevsläsare. Ja, jag erkänner, jag glömde att skicka veckobrevet i söndags kväll. Men å andra sidan har jag ju semester, och då flyter dagarna in i varandra. Har insett igen vad det är att vara vanemänniska och trots detta hur snabbt man kan vänja sig. Att...

Kära veckobrevsläsare. Just nu är det lite campingliv över vårt hus – eller snarare ”compact living”. Första semesterveckan har bestått i nedmontering av vårt kök i väntan på ett nytt kök. Vore man lite vitsig så kunde man säga att semestern har börjat med en...

Kära veckobrevsläsare. Psykoterapeuten Gordon Livingston berättar om en man som kom till honom och beskrev att han tyckte han var alldeles för tystlåten, varpå han ställde mannen följande fråga: ”Har du något att säga då?” Prästen Anders Pilz säger: ”Den största...

Kära veckobrevsläsare. I tisdags fick vår äldsta dotter tvillingar på Helsingborgs lasarett. Fantastiskt, ofattbart, enorm tacksamhet. Det där med barnbarn är suveränt, man behöver inte göra något själv, dom bara kommer… Men vi kommer…vi vill ju ändå vara närvarande…...

Kära veckobrevsläsare. Har varit på klostret på Kumlaanstalten och lett en kortretreat i veckan. 6 stycken ”killar” från olika anstalter som frivilligt sökt dit, en klostervärd som gått 30-dagars retreaten samt en personal – förutom mig. Reflektioner, varvade med...